January 12, 2011

Bujinkan

respect

武神館武道體術 Bujinkan dōjō budō-taijutsu

Bujinkan dōjō budō-taijutsu är en japansk stil som bygger på nio traditionella japanska skolor för kampsport som använts av samurajer och ninja*. Syftet med träningen är att lära sig självförsvar, därför tränas allt ifrån obeväpnad kamp till beväpnad kamp med slag, sparkar, kast, grepp, frigörningar m.m.

Bujinkan ninpō-taijutsu, även känt som Bujinkan budō-taijutsu, bygger på nio traditionella japanska skolor för kampkonst, vilka har använts av samurajer och andra krigare i de otaliga inbördeskrig som härjade medeltidens Japan. Efter Japans enande i 1600-talets början, levde de kvar och tränades. Hatsumi Masaaki är idag stormästare över de traditionella metoderna, vilka är samlade under det gemensamma namnet Bujinkan dōjō budō-taijutsu.

Träningen sker företrädesvis på traditionellt sätt, men den funktionella aspekten poängteras ständigt. Detta gör att kampformen fortfarande är levande i det moderna samhället. Kort sagt, traditionell budō för kropp och själ i nutid. Som kampsystem täcker Bujinkan budō-taijutsu såväl obeväpnad som beväpnad kamp. Metoderna inbegriper slag, sparkar, kast, grepp, frigörningar, bland mycket annat, både som stående och markkamp. Den beväpnade kampen tränas med traditionella japanska redskap så som stavar, svärd, spjut och naginata, japansk hillebard. Rörelse, distans, positionering och timing betonas istället för hastighet och styrka.

Träningen börjar oftast med gemensam uppvärmning och stretchning, på avancerade träningar kan uppvärmningen vara enskild. Konditions- och styrketräning samt längre stretchningsövningar uppmuntras eleven att göra vid sidan av träningstid med instruktör för att få ut maximalt med teknisk undervisning. Sedan fortsätter träningspasset med fallteknik som också är en del i uppvärmningen. Fallteknik (taihenjutsu-ukemi) är oerhört viktigt i Bujinkan för att lära eleven att kunna ta emot en teknik utan att skada sig. Säkerhet är viktigt och får inte underskattas. Därefter tränar man på allt ifrån grundtekniker till avancerade tekniker, t.ex. slag, sparkar, kast, grepp och fastlåsningstekniker. En mot två eller flera motståndare. Även vapentekniker tränas, försvar mot olika vapen osv.

På längre sikt, efter att ha tränat en stund och vunnit instruktörens förtroende får eleven börja träna alla typer av vapen. Traditionella vapen som ingår är t.ex. knivar och svärd, korta pinnar, batonger, korta och längre stavar, spjut, hillebard, rep och kedjor, m.m. Även försvar mot modernare vapen som pistol, tårgas m.m. praktiseras. Kort sagt kan vad som helst användas som vapen i försvar. Poängteras bör att vapenträning aldrig får ta överhand inte ens för de som tränat en längre tid.

Denna artikel skrevs av Mats Hjelm någon gång på 1900 -talet för tidningen Fighter Magazine (det hade varit trevligt om man kunde få lite kred för det Fighter!).

* Det råder en fullständig okunskap om vad ninja och ninjutsu egentligen innebar under medeltidens Japan. Inom kabuki teatern uppträdde man ofta framför en svart bakgrundsscen, och när man flyttade omkring möbler och föremål så hade man helt svartklädda scenarbetare som flyttade omkring saker. Publiken ignorerar dessa personer eftersom dom inte är med i själva pjäsen. När man skulle porträttera shinobi så använde man samma kostym fast med en huva där man ser ögonen. Man porträtterade alltså en person som nästan var osynlig, därav den moderna ninjakostymen. Ninjafilmerna från Hollywood är enbart en förlängning av kabukiteatern som är ganska långt ifrån verkligheten och endast till för att underhålla en publik. Idag är det nästan omöjligt att försöka förklara vad ninja egentligen var när det springer omkring självutnämda experter som inte forskat djupare inom ämnet än till kabukiteatern. I ninjafilmerna så porträtteras ninja enbart som lönnmördare och dödsmaskiner, det är väl ungefär så långt ifrån verkligheten man kan komma. Om du är intresserad av historisk fakta så rekommenderar vi följande böcker.

Essence of Ninjutsu av Masaaki Hatsumi (och alla andra böcker skrivna av honom)
The Ninja: Ancient Shadow Warriors of Japan av Kazem Zoughari Ph.D. (han är väl kanske den ände som är doktorerad i ämnet, denna bok rekommenderas varmt)