Om det inte vore för Bo Munthe så är det inte säkert denna sida hade funnits. Jag hade kanske aldrig blivit introducerad till Bujinkan 1984 och hade kanske aldrig flyttat ner till Stockholm 1986 och börjat träna, vilket var en av huvudanledningarna jag flyttade ner från Norrland. Kaigozan Dojo hade kanske aldrig startats?
Även fast jag aldrig egentligen direkt tränade för honom är jag tacksam för att han tog arten hit. Han är en av Bujinkans förfäder jag alltid känner tacksamhet för när vi hälsar på/av vid varje träning i dojon. Det handlar om tradition och respekt för alla som har bidragit med sitt svett, blåmärken, blod och ibland sitt liv för att föra traditionen vidare till nästa generation, och att vi därför har det så bra som vi har det.
Ibland kanske man tar saker för givet och glömmer bort att tacka de som borde tackas innan det är för sent, det är bra för samvetet att få det gjort i tid tror jag.
Visa er tacksamhet på Bujinkanförbundets hemsida.
Ninpo-Ikkan!
/Mats